Ruot­sis­sa asu­van Mir­ja­mi Hjal­mars­so­nin lem­pi­lau­lu on Sii­o­nin lau­lu 18, On kyl­mä Poh­jo­lan pak­kas­sää.

– ”Kyl­mä poh­jo­lan pak­kas­sää ja päi­vää hä­mä­ryys pii­rit­tää” on La­pis­sa asu­tus­ta lap­suu­des­ta hy­vin­kin tut­tua, Hjal­mars­son ku­vai­lee.

– Ke­sän ener­gia ja mo­nen­lai­set puu­hat sai­vat väis­tyä, kun päi­vän hä­mä­ryys, puh­das val­koi­nen lumi, täh­ti­tai­vas ja täy­del­li­nen luon­non hil­jai­suus sai mie­len her­kis­ty­mään ja rau­hoit­tu­maan.

Lau­lun sä­vel­mä on Hjal­mars­so­nin mie­les­tä rau­hoit­ta­va ja so­pii hy­vin sa­noi­tuk­seen. Sa­nat ovat alun pe­rin Mat­ti Heik­ki­sen, jot­ka Nii­lo Rau­ha­la on uu­dis­ta­nut vuon­na 2005. Sä­vel on Yr­jö Kos­ki­mä­en.

Lau­lun sa­nat pa­laut­ta­vat Hjal­mars­so­nin mie­leen myös lap­suu­den hiih­to­ret­ket lä­hi­pel­loil­la, kun lu­mi­py­ry löi iha­nas­ti kas­vo­ja vas­taan.

– Oli kui­ten­kin mu­ka­va pääs­tä hiih­don jäl­keen si­säl­le läm­pi­mään pirt­tiin, lait­taa mä­rät vant­tuut uu­nin pääl­le kui­vu­maan ja jou­lu­aat­to­na aset­tua ra­di­on ää­rel­le muun per­heen kans­sa kuun­te­le­maan jou­lu­rau­han ju­lis­tus­ta.

Mir­ja­mi Hjal­mars­son som bor i Sve­ri­ge har Sii­on sång 7 I Nor­den da­gen för mörk­ret flyr som sin fa­vo­rit­sång.

– ”I Nor­den da­gen för mörk­ret flyr, i vin­ter­köl­den och snön som yr” är väl­digt be­kant från barn­do­men då jag bod­de i Lap­p­land, besk­ri­ver Hjal­mars­son.

– Som­ma­rens ener­gi och al­la oli­ka sys­s­lor fick vika un­dan, när da­gens skym­ning, den rena vita snön, stjärn­him­len och na­tu­rens ful­ls­tän­di­ga tyst­nad gjor­de sin­net mer käns­lo­samt och lugnt.

Hjal­mars­son tyc­ker att me­lo­din i sån­gen är lug­nan­de och pas­sar bra till tex­ten. Tex­ten är ursp­rung­li­gen skri­ven av Mat­ti Heik­ki­nen, som Nii­lo Rau­ha­la re­vi­de­ra­de år 2005. Me­lo­din är kom­po­ne­rad av Yr­jö Kos­ki­mä­ki.

Tex­ter­na på­min­ner Hjal­mars­son även om barn­do­mens skid­re­sor på de när­lig­gan­de åk­rar­na när snön yr­de och pis­ka­de an­sik­tet på ett här­ligt sätt.

– Det var än­då skönt att kom­ma in stu­gan ef­ter ski­dåk­nin­gen, sät­ta de våta van­tar­na ovan­för spi­sen för att tor­ka och på ju­laf­ton sät­ta sig med res­ten av fa­mil­jen för att lys­s­na på ut­lys­nin­gen av julf­red.