JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Vieraskieliset / på-svenska

Ljuv­li­ga bo­nin­gar

Siionin Lähetyslehti
Vieraskieliset / på-svenska
17.2.2016 23.24

Juttua muokattu:

1.1. 23:26
2020010123263320160217232400

Psal­tarp­salm 84 kän­ns igen som Ko­rachs ät­t­lin­gars psalm. Den ger sin besk­riv­ning av Is­ra­els folks vand­ring i öde­mar­ken. En del av fol­ket hade gjort up­p­ror mot sina le­da­re Mose och Aron. Ko­rach med sina ska­ror un­der­vi­sa­de att hela fol­ket är he­ligt. En så­dan un­der­vis­ning var in­te ef­ter Guds sin­ne­lag. I fjär­de Mo­se­bok fram­går hur Gud best­raf­fa­de Ko­rachs an­hö­ri­ga (4 Mos 16:32).

Lut­her skri­ver i fö­ror­det till psalm 84 att psal­men besk­ri­ver Guds för­sam­lings bo­nin­gar och dess ljuv­lig­het. De som förb­lev hör­sam­ma gen­te­mot Guds röst, glad­des över Guds för­sam­ling.

Guds för­sam­ling

Re­dan Gam­la för­bun­dets tids män­nis­kor såg Guds för­sam­ling ge­nom tro, ett Her­rens Si­ons på det he­li­ga ber­get, där Gud trä­der fram i sin ful­l­kom­li­ga glans (Ps 2:7, 50:2). Pro­fe­ten Je­sa­ja bet­rak­ta­de Nya för­bun­dets för­sam­ling, där ”de blin­das ögon öp­p­na­des och de dö­vas öron hör­de”. ”De som Her­ren fri­köpt vän­der åter. De kom­mer till Sion med ju­bel, krön­ta med evig gläd­je. Fröjd och gläd­je föl­jer dem, sorg och suc­kan flyr” (Jes 35:5, 10).

Des­sa pro­fe­ti­or har re­dan be­san­nats. även i vår tid in­ne­bär Guds för­sam­ling rät­t­fär­dig­het, frid och gläd­je i He­lig nde (Rom 14:17).

Guds ord up­p­ma­nar oss att vär­de­sät­ta för­sam­lin­gens sam­man­koms­ter och att höra vad An­den sä­ger till för­sam­lin­gen. Apos­teln Pau­lus skrev om Guds för­sam­ling även som fa­milj: ”Al­lt­så är ni in­te läng­re gäs­ter och främ­lin­gar utan äger sam­ma med­bor­gars­kap som de he­li­ga och har ert hem hos Gud. Ni har fo­gats in i den byg­g­nad som har apost­lar­na och pro­fe­ter­na till grund och Kris­tus Je­sus själv till hörns­ten” (Ef 2:19–20).

För­sam­lin­gens ljuv­lig­het

Guds för­sam­ling har al­l­tid va­rit en stri­dan­de för­sam­ling på jor­den. Psal­tarp­salm 84 besk­ri­ver hur Ko­rachs ät­t­lin­gar käm­pa­de och fär­da­des trons vand­ring un­der strid. De vär­de­sat­te den per­son­li­ga tron och att få bo i Guds för­sam­ling. De sjöng: ”Jag för­tär­des av läng­tan till Her­rens för­går­dar. Nu jub­lar min själ och min kropp mot den le­van­de Gu­den. Spar­ven har fun­nit ett rede och sva­lan ett bo för sina un­gar: dina al­ta­ren, Her­re Se­ba­ot, min ko­nung och min Gud” (Ps 84:3–4).

Guds barns gläds än­nu idag för den per­son­li­ga tron i Guds för­sam­ling. I lik­nel­sen om vint­rä­det un­der­vi­sa­de Je­sus om det ge­men­sam­ma ban­det mel­lan per­son­lig tro och Kris­ti kropp, Guds för­sam­ling: ”Bli kvar i mig så ska jag bli kvar i er. Den som in­te är kvar i mig blir som gre­nar­na som kas­tas bort och vis­s­nar” (Joh 15).

Gud vi­sar sin ful­l­kom­li­ga glans i sin för­sam­ling. Pro­fe­ten Sa­kar­ja såg som fö­re­bild för för­sam­lin­gen en gyl­le­ne ljus­s­ta­ke, på vil­ken det fan­ns en bä­ga­re och sju ljus. Gud har i sin för­sam­ling gett oss al­lt som vi be­hö­ver. Vi sak­nar in­gen­tin.

På kam­pens väg

Ko­rachs ät­t­lin­gar li­ta­de på och Gud sat­te sin til­lit till ho­nom i sina liv och i sin tros­kamp: ” Gud är vår til­lf­lykt och vår styr­ka, en hjälp i nö­den, som ald­rig svi­kit. Där­för räds vi in­te om än jor­den skäl­ver och ber­gen stör­tar i ha­vets djup. Her­ren Se­ba­ot är med oss, Ja­kobs Gud är vår borg (Ps 46:1–3, 8). ”En dag på dina för­går­dar är bät­t­re än tu­sen da­gar där hem­ma” (Ps 84:11).

Ko­rachs ät­t­lin­gars er­fa­ren­he­ter kan vara be­kan­ta även för den här ti­dens Guds barn. Ib­land kan vi ock­så kän­na hur fär­den går som ge­nom ”en tå­re­dal”. I trons gläd­je kan vi ge­nom­gå be­kym­mer, li­vets konf­lik­ter och tvi­vel. Gud har dock hjälpt oss. De möj­lig­he­ter som Gud har vi­sat har bör­jat först där våra eg­na har ta­git slut.

Guds nå­de­ri­ke är vår tryg­g­het, där hör vi trös­tens ord och fram­för al­lt ev­na­ge­liets gläd­je­buds­kap om syn­der­nas för­lå­tel­se.Vi får be att den sö­kan­de män­nis­ka fin­ner Guds rike och får gläd­jas över en per­son­lig tro. Det le­der en gång till evigt liv i him­len. I Guds ord lo­vas att den sö­kan­de ska fin­na och för den som knac­kar på ska dör­ren öp­p­nas.

Jor­ma Hop­pa, övers. T.A.

Teks­tis­sä kä­si­tel­lään seu­raa­vaa raa­ma­tun­koh­taa: Ps 84

Jul­kais­tu Sii­o­nin Lä­he­tys­leh­des­sä 2/2016

14.8.2020

Kun si­nun sa­na­si avau­tuu, se va­lai­see, tyh­mä­kin saa sii­tä ym­mär­rys­tä. Ps. 119:130

Viikon kysymys